Just detta med känslor och den Sentimentala delen tror jag inte det blir så mycket pratat om och därför har jag väldigt lust att skriva lite om detta. Jag kan säga att jag inte var kapabel att ta mig på Råttans nivå när jag var 18År. Det var bara inte möjligt för jag hadde inte tålamodet att respektera Råttans gränser och känslor, jag såg det inte i Deras ögon och Kroppspråk och trodde inte det var möjligt att se detta heller!
Det jag har märkt sedan jag fick Hem Puff och Piff är att respekt och tålamod är nyckeln till en Vänskapsrelation till Råttorna. Jag kände i magen att jag var tvungen att ta ett steg tillbaka och låta Pojkarna komma till mig när Dom ville. Jag vill inte vara en ägare, en fångvaktare som bestämmer vad Råttorna ska göra och känna. För enligt mig blir det lite så om man bara tar upp Råttan som om Den vore en Leksak och göra vad man vill trots att Råttan säger nej, jag är inte redo. Man måste ju vara ansvarsfull och ibland är man bara tvungen att göra saker oavsett vad Råttan vill, som Medisiner, Veterinär och eventuellt Burstäd (Jag vill inte städa med Råttorna i burarna eftersom det låter och bråkar väldigt och risken för fall ökar när inredningen är borta. Jag vill inte skrämma Råttorna) Men genom att fånga upp de pyttesmå rörelserna Råttan gör i olika situationer så lär man sig att förstå lite av hur Råttan känner. Jag ska försöka få filmat och fotat olika situationer där kroppspråk syns. Piff är ett klockrent exempel, Han kan visa mig genom blicken att Han är Glad, Förväntningsfull, besviken, irriterad och kroppspråket bygger upp blicken.
Fråga om Lov..
Sedan jag fick Puff och Piff Hem så har jag visat handen först och sagt kan jag ta upp dig/Jag lyfter dig nu. Detta var Min tanke så Pojkarna fick möjlighet att bli förberedda eller "tacka nej" på att bli lyft. Puff såg väldigt dåligt och var mer osäker på grund av det. Då såg jag tydligt att Han var Tryggare när jag förberedde först. Tacka Ja till lyft: Råttan kan sitta/stå och se väntande ut i blicken efter frågan, Han/Hon är avslappnad när jag rör vid och kan ibland hoppa upp i handen alternativt sträcka sig lite upp med framtassarna, Han/Hon hänger avslappnat i handen. Ibland kan Råttan tydligt/svagt visa att Hon/Han vill ned igen genom att Hon/Han börjar se efter vägen ner och sträcker sig mot golvet eller buren. Tacka nej till lyft: Råttan kan ta upp framtassen och putta lätt på handen, Råttan kan skutta lite undan, Råttan kan pipa till, Råttan kan bli stel i kroppen och visa obehag. Då är det bättre att acceptera detta och säga okej, du vill inte det går bra! och prova igen senare. Men ibland måste man ju bara ta i Råttorna oavsett om Dem säger nej eller ej och det går bra, men tvinga inte till kos för då relateras kos med obehag/en skrämmande upplevelse och respektlöst behandlad.
Man kan också hjälpa Råttorna ut från buren till golvet/hjälpa från golvet till buren genom att sträcka fram handen och erbjuda Råttan att vara i handen till golvet/buren. På så vis lär sig Råttan att associera handen med något ofarligt och omtänksamt men då att Råttan själv får välja om Hon/Han vill ta emot hjälpen eller kan gå ned/upp själv istället. Jag tror verkligen att en rädd Råtta blir Tryggare på dig om möjligheten att tacka nej finns och respekteras, då kan Råttan förstå att handen tvingar sig inte på! Hon/Han behöver nog bara några gånger av att se att handen inte är obehaglig för att våga klättra upp en Dag. (Detta var svårt att förklara helt märker jag! Men poängen är nog förståelig.)
Detta hjälper väldigt i processen att få en rädd och osocialiserad Råtta handtam och Trygg på Människan. Khal är en väldigt klockren exempel i hur tålamod ger resultat! Även för små Babyer hjälper detta men man bör komma Ihåg att Råttan går igenom många olika känslofaser där de en period är väldigt nervösa och rädda för att så blir extremt aktiva och Nyfikna för att så blir lite rädda igen. Detta verkar stabilisera sig närmare 5 till 6 Månader. Men alla Råttor är Unika och egna Personer så undantang finns alltid!
Allt detta finns bildligt och beskrivet på Joint Rats (Se HÄR) vilket är väldigt Kul då jag har kört efter magkänsla och instinkter.